Oroliga ögon på framtiden
Under dessa coronatider, så är Sverige en stat som är legitim och klassas som en representativ demokrati. Samhällskontraktet är Rousseaus stora filosofiska ide, om hur allmänviljans suveränitet spelar in på människans ansvar och frihet.
Ingår människan ännu mer i ett samhällskontrakt, där vi begränsas på grund av den pågående pandemin? Blir våra stolta demokratier i EU underminerade och isolerade?
Människan har olika förutsättningar och vi lever olika miljöer. Vi måste följa statens råd och rekommendationer.
Men pandemin kan ha gjort oss mer beroende av våra bekanta, då välfärdsstaten inte har tid med biobesök, krogbesök och så vidare.
Kan det göra att människan i framtiden använder sitt förnuft på ett bättre sätt?
Tillbaka till vår historia med en union som bildades för att Frankrike och Tyskland skulle hålla krigsviljan tillbaka. EU:s kollaps är ännu inte här då vi fortfarande har starka stater, som är beroende av varandras ”kollektiva säkerhet” och ”frihandel”.
Detta gör att länderna i EU unionen öppnar upp sina gränser och låter affärerna bringa välfärd till sitt eget lands ansträngda välfärdssystem.
Efter ”sjukdom kommer kris”. Är det de vi håller på att se i det mer federala EU:s vägnar och kommer 1700 talets Rousseau och franska revolutionen att fortskrida sin verklighet?
Vem vet vilken konflikt som drabbar den goda medborgaren , med det ondas maktkamp om hur stor BNP en stat kan förmå att få, eller hur territorium upplöses på grund av inbördes maktkamp. Vem vet hur en auktoritär ledare eller ett parti använder sina maktmedel för att skaffa sig den bästa auktoriteten?
Kanske blir våra statistiska siffror på sjukdomen en depression i sig, när vi ser på våra ekonomiska förluster i olika företag och bolag, är det de som betyder mest för oss människor? Eller är det våra oskyldiga medborgare som drabbas och dör av viruset?
Man kan spekulera i mycket, men jag anser att vårt förnuft och dygd är våra bästa sinnen. Spelar då vår ekonomiska frihandel större roll eller är det de utsatta medborgarnas liv som ska räddas?
Människan ”är fri men överallt är hon fast i bojor” kan det vara så att ojämlikhet, på franska ”egalite”, är vårt största misstag under kristiderna?
Vi kan inte veta vad Rousseaus socialistiska idéer hade tänkt om denna kris som drabbar oss nu.
Det vi vet är att krisen drabbar ojämlikheten i landet och de klassklyftor som vi har i Sverige men även EU. Kan socialdemokratins välfärdspolitik stoppa denna kris med en resolut metod? Det återstår att se.
Kan trovärdigheten ”ethos” vinna medborgarens förtroende för svenska modellen? Jag hoppas på det men ser med oroliga ögon på framtidens stora utmaningar.
Fundersam student
