Hans Bülow: Det räcker med min barndoms söndagsskola
Det var i ett land där statsministern alltid hette Tage Erlander. Han var värmlänning, folklig och var förknippad med rekordåren. Den offentliga sektorn växte så det knakade och alla skulle vara med i reformivern.
Alla skulle kunna ta studentexamen och under det radikala 70-talet var det helt ute att gå med studentmössa i min gymnasieskola i Älmhult. Den vita mössan var en klassmarkör. Tidsandan var en annan på gott och ont.
Skolan skulle var en spjutspets mot framtiden, enligt den unge utbildningsministern Olof Palme,S. Han kom snart i konflikt med lärarkåren. Det var en olycklig konflikt. Det går inte att reformera skolan och samtidigt mötas av misstroende hos lärarna. Skolan fick ett omöjligt uppdrag att både fostra och undervisa barn/ungdomar. De skulle bli kritiskt tänkande elever och våga ifrågasätta. Inget fel i det. Men undervisningen måste alltid stå i centrum.
Det fungerade inte och konflikten med lärarkåren ökade med Göran Perssons kommunalisering. Parallellt infördes ett nytt friskolesystem som ökade segregationen. Skolresultaten sjönk. Den sammanhållna likvärdiga skolan är borta. Av somliga borgerliga skolpolitiker (Jan Björklund, L) kallades den för flumskola.
Det är bra att regeringen och utbildningsminister Anna Ekström, S driver på för att förbjuda nya religiösa friskolor. En utredning är lagd och ska ut på remiss. De avarter som uppdagats i vissa religiösa friskolor är provocerande. De hör inte hemma i et demokratiskt kunskapssamhälle.
I min barndom kunde barn gå i söndagsskola. Jag gick där tills jag tröttnade. Söndagsskolan räckte och räcker gott som komplement till den likvärdiga skolan för de barn och föräldrar som vill lära sig mer om religion.
Så länge den sammanhållna och likvärdiga skolan dominerade var den framgångsrik.
