Stig-Björn Ljunggren: ”Ångest, fast vardaglig”
I det senaste numret av Dagens Arbete (3/20) finns ett långt reportage om hur en Volvoarbetare i Olofström, Tommy Jeansson, hanterat sin psykiska ohälsa.
Artikeln beskriver en rätt normal svensk arbetare som jobbade skift, var en drivande kraft i arbetslaget och hade en rik fritid. Men så föll allt samman.
För Tommy Jeansson började det med ett rån under Sweden Rock, att han bröt armen i en olyckshändelse, samt förlorade jobbet under finanskrisen. Allt gjorde att ridån gick ner. Och botemedlet blev alkohol.
I reportaget beskriver Tommy hur han fick ett mörker inom sig, hjärnan kidnappades, han sov inte, verklighetsförankringen försvagades. Demoner gjorde entré. Alkoholen flödade.
Till slut hamnade han på företagshälsan, med 3,8 promille i blodet.
Och när Tommy fick hjälp mot alkoholdjävulen kom han också i kontakt med psykiatrin. Gradvis hjälpte psykologen honom att bearbeta sin svåra uppväxt. I artikeln står:
”Ett efter ett kom minnena tillbaka. Han mindes hur han fick hämta en full farsa på krogen. Hur mamman var deprimerad och frånvarande. Han mindes hur han alltid känt sig udda. Genom livet hade han varit rastlös, sökt kickar. Kört för fort, missbrukat droger, sex och mat.”
När psykologen fick höra hur han alltid gick in 100 procent för sina intressen, hur impulserna gjort honom uppslukad, hur skolbetygen studsat upp och ner, om sina häftiga förälskelser, och hur allt sedan kunde falna, då växte diagnosen fram: Bipolär! Och dessutom adhd!
När väl diagnosen var satt – och han börjat ta mediciner – kom han så småningom att hitta fast grund i tillvaron. Ett viktigt steg i återvändandet var ett inlägg på Facebook där han berättade hur det låg till:
”Jag har något som kallas bipoär sjukdom, typ 2. Den yppar sig så att ingen ser solen starkare än jag men heller inte mörkret mörkare än jag.”
Alla reaktioner han fick på inlägget - och ett offentligt framträdande där han berättade om sin situation - gjorde att Tommy Jeansson till slut skrev en bok, ”Ett myteri inifrån”, som kom 2018.
Dagens Arbetes artikel är en av många som påminner oss om att psykisk ohälsa är något som blir allt vanligare. Detta av flera skäl.
”Vi är de första generationerna som inte behövt fundera så mycket på brödföda, husrum och överlevnad. Således kan vi, mätta och nöjda, fråga oss hur vi egentligen mår.”Stig-Björn Ljunggren
För det första är vi bättre på att ställa diagnoser och förstå hur vi alla har inre demoner att hålla reda på.
Vi är de första generationerna som inte behövt fundera så mycket på brödföda, husrum och överlevnad. Således kan vi, mätta och nöjda, fråga oss hur vi egentligen mår.
För det andra har den medicinska professionen utvecklats så att det är lättare att ställa diagnoser – och erbjuda möjlighet till terapi och medicinering.
För det tredje vågar vi prata om problem på ett annat sätt än förr. Idag är det nästan normalt att referera till ”sin” psykolog, berätta om sin släng av fobi, och via sociala medier öppet deklarera sitt hälsotillstånd.
En bra terapi inleds med att vi erkänner problemen och försöker tala om dem. Och inte låter det inre myteriet förhindra ett liv vi har att leva.
