Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Stig-Björn Ljunggren: Första maj: Samtal, inte predikan

Arbetarrörelsen har brukat fullfölja första maj som en rutin. Arbetarrörelsens helg har setts som en tradition alla måste respektera och helst delta i.
Ledare • Publicerad 2 maj 2020
Detta är en opinionstext i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Rörelsen på väg in i 2000-talet.
Rörelsen på väg in i 2000-talet.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Att inte utföra första maj-ritualen har kunnat jämföras med att en kristen slutar att be Fader Vår. Ungefär som vi vattnar blommar för att de ska överleva, eller tankar bilen för att den ska fortsätta att vara körbar, tittar på Kalle Anka den 24 december för att det ska vara jul, måste vi demonstrera detta datum. Annars faller det goda samhället sönder.

Trots detta uppbyggliga budskap har det blivit allt glesare i leden.

Annons

Bortfallet av publik har rörelsen hanterat genom att försöka poppa upp traditionen lite. Gratis korv och popcorn. Någon inhyrd kändis som talar och något multikultikulturellt inslag. Någon som sjunger en snutt Joe Hill. Med lite hoppborgar och ponnyridning har använts för att försöka locka åtminstone någon under 70 år.

Allt detta spektakel har varit möjligt, utom att ändra på själva grundförutsättningen, nämligen att första maj går ut på att en talare ska tala till publik. Och publiken ska lyssna och applådera.

Första maj har varit en slags friluftsgudstjänst där en präst håller predikan. Det är en mycket simpel linjär modell där en sändare skickar budskap till en mottagare.

I vårt moderna digitaliserade och interaktiva samhälle blir detta som att tala för döva öron. Ritualens ursprung, att aktivera människor i demokratin, har fallit bort.

Trots det minskade intresset för första maj har det varit fullständigt omöjligt att ändra på grundantagandet att folket denna helg passivt ska lyssna på en talare. Att förmå kyrkan att byta ut nattvardsvinet mot Coca-Cola hade varit en lättare match.

Om det traditionella sättet att fira första maj funkade för farmor och farfar, då fungerar det också för oss! har varit tanken.

Så har det varit fram till nu. Men när en dödlig pandemi slog klorna i oss visade det sig att arbetarrörelsen snabbt tog steget in i 2000-talet.

Det är vad vi såg igår. En rörelse som fogade in den gamla hederliga traditionen i en ny form, baserad på digitalisering och interaktivitet.

Om första maj tidigare varit en slags friluftsgudstjänst är den nya modellen vi såg igår varit utformat som ett slags TV-program. Modellen flyttar arbetarrörelsens helg närmre sportsöndag med Vinterstudion än söndagsgudstjänst hos Pingstkyrkan.

Det är inte längre en talare som predikar, utan vi får mer av ett demokratiskt samtal, med många deltagare och rikliga möjligheter för alla att delta.

Annons

Det vi kunde se igår var att organisation inom rörelsen gjorde sitt eget TV-program. Det uppkom ett surr och kaotiskt bubblande av åsikter, skratt och allvarsord. Vi fick just det bångstyriga samtal som inleder alla demokratiska processer.

Förvisso, mitt i alltihop fanns en gravitationspunkt, nämligen att statsministern höll ett tal till nationen, och LO-ordförande agiterade till rörelsens aktivister.

Men i grunden blev denna första maj en välkommen förnyelse, från enkelriktad kommunikation till medborgerligt samtal. Förhoppningsvis vågar rörelsen bygga vidare på denna demokratiska modell också efter coronan.

”Om första maj tidigare varit en slags friluftsgudstjänst är den nya modellen vi såg igår varit utformat som ett slags TV-program. Modellen flyttar arbetarrörelsens helg närmre sportsöndag med Vinterstudion än söndagsgudstjänst hos Pingstkyrkan.”
Stig-Björn LjunggrenSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons