100 år sedan kvinnlig rösträtt: ”Var länge mannens samhälle”
Fyra riksdagsval har hållits sedan jag fyllde 18 år. Och varje gång har jag nyttjat min rösträtt. Men lika självklart som det känns i dag – lika omöjligt hade det varit om jag levt för drygt hundra år sedan.
Då, i början på 1900-talet, fick inte kvinnor rösta. Möjligheten till utbildning var begränsad, liksom arbetsmarknaden. Endast ogifta kvinnor var myndiga.
– Gifte man sig blev man ställd under mannens förmyndarskap, vilket hände min farmor Berta. När hon gifte sig med min farfar blev hon omyndig. Det är ändå så pass nära i tiden. Det visar verkligen att det länge var mannens samhälle.
Det säger författaren Katarina Olsson när vi är på väg mot nuvarande Rosenfeldtskolan på Trossö i Karlskrona, tidigare stadens högre läroverk för flickor.
I dessa lokaler röstade en av mina kvinnliga kollegor i valet förra hösten, förmodligen ovetandes om att här höll Karlskronas rösträttsförening sitt första sammanträde lördagen den 19 november för 115 år sedan.
Inte heller många lär ha koll på kvinnorna i Blekinge som då var rikskända för sitt engagemang i kvinnorättsrörelsen – trots att deras kamp lagt grunden till dagens samhälle.
– Det var väldigt svårt att över huvud taget hitta information, säger Katarina Olsson om researchen till sin bok ”Sigrid, Augusta, Anna och de andra – modiga blekingskor kring 1900”.
Katarina Olsson
Ålder: 65 år.
Uppväxt: I Karlskrona.
Bor: På Sturkö.
Yrke: Naturgeograf, forskare och författare. Skriver bland annat om kulturlandskap samt läroböcker i geografi för mellanstadieelever.
Kvinnlig förebild: ”Min mamma, helt klart, som under min uppväxt fått mig att uppfatta jämställdhet som en självklarhet.”
Men hon har lyckats få fram en hel del om rösträttskämparna i länet. Förutom att berätta om deras bakgrunder och engagemang har hon tagit med både bilder och annat material hon hittat – som programmet och protokollet från mötet på flickläroverket i Karlskrona år 1904. I det står det bland annat att läsa att de närvarande hälsats välkomna av ordförande Sigrid Kruse, lärarinna på läroverket och föreningens grundare.
Flera andra lärarinnor på skolan var också engagerade, bland andra föreståndarinnan på skolan, Anna Fischerström, som justerade protokollet.
”De hade inte tid helt enkelt, eller förmågan. Klasskillnaderna under denna tid var stora.”
De flesta av rösträttsaktivisterna i länet kom från borgarklassen och var utbildade. Kvinnorna från arbetarklassen lyste med sin frånvaro.
– De hade inte tid helt enkelt, eller förmågan. Klasskillnaderna under denna tid var stora, säger Katarina Olsson.
I Ronneby var det änkan Augusta Tonning, som drev en handelsträdgård och ett litet jordbruk med häst och kor, som redan 1903 stod bakom bildandet av en lokal rösträttsförening. Det var också hon som senare lyckades starta en lokal rösträttsförening i Karlshamn.
Även i Sölvesborg fanns det en lokalavdelning, som folkskollärarinnan Ebba Hultqvist var ordförande för.
Systrarna Anna och Ellen Kleman, uppväxta i Karlskrona, verkade för saken i Stockholm.
”De försörjde sig själva, och vid sidan om kämpade de för rösträtten och att få fler att engagera sig.”
Förutom att de kom från borgarklassen konstaterar Katarina Olsson att en annan gemensam nämnare bland Blekinges tongivande rösträttskämpar är att de flesta var ogifta, vilket innebar både att de var myndiga och att de hade möjlighet att arbeta.
– Sigrid Kruse var lärarinna i hela sitt liv, systrarna Kleman var skribenter och Augusta Tonning sålde grönsaker på torget. De försörjde sig själva, och vid sidan om kämpade de för rösträtten och att få fler att engagera sig.
Men det var inte alla kvinnor som var positiva till en lagändring. Det fanns också de som var emot den, till exempel sympatisörer med den politiska högerfalangen.
– Man kanske inte var emot frågan, men tyckte att det var värre att socialisterna vann än att kvinnorna fick rösträtt. Sedan var kvinnan var så omhuldad i sin värld. Många tänkte nog: ”Vad jag ska jag med rösträtt till, det sköter ju gubben”, säger Katarina Olsson.
Kvinnlig rösträtt i Sverige
1884
Den första motionen om allmän och lika rösträtt lämnas in till riksdagen. Den röstas ned med rösterna 53 mot 44.
1903
Riksorganisationen Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) bildas med stöd från både borgerliga och socialdemokratiska kvinnor och verkar fram till 1921. Under åren bildas en mängd lokalföreningar.
1909
Allmän rösträtt införs för män som är över 24 år, betalar skatt, har gjort värnplikten och som inte har varit omhändertagna av fattigvården eller suttit i fängelse.
1912
Den svenska regeringen lägger fram ett lagförslag om kvinnlig rösträtt genom en proposition i riksdagen. Förslaget antas av andra kammaren, men röstas ned av första kammaren.
1919
Sverige blir sista land i Norden att införa kvinnlig rösträtt. Den 24 maj klubbas beslutet om allmän och lika rösträtt igenom i riksdagen.
1921
I september går kvinnorna i Sverige för första gången i historien till valurnorna för att rösta i riksdagsvalet. Nästan hälften av de röstberättigade kvinnorna röstar. Fem kvinnor väljs in i riksdagen.
Källa: Riksarkivet.se
Hon menar att de som ansåg att kvinnan inte borde ha rösträtt kanske ändå ska få lov att ha tyckt det, utan att vi pekar finger och dömer dem för det.
– För den generationen kunde det vara helt rätt. Samhället såg helt annorlunda ut då. Samtidigt tycker jag inte att det var rätt av kvinnor att på sociala medier hänga ut män som de uppfattat att de blivit ofredade av, men det är en komplicerad diskussion, säger hon angående metoo-kampanjen som blossade upp för två år sedan.
Däremot säger hon att hon känner en tacksamhet mot Sigrid, Augusta, Anna och de andra kvinnorna från Blekinge som banade vägen för ett mer jämställt samhälle.
– Jag tycker att de var jättehärliga och jag tänker på dem ibland – och förarbetet som de gjorde för vår tid.
