Vemod när Ringhals 2 stängde

Efter en successiv avveckling tystnade reaktorn Ringhals 2 utanför Varberg vid 9-tiden på måndagen. Då har den levererat el, motsvarande förbrukningen i Göteborg, till medborgarna i över fyra årtionden.

I kontrollrummet befann sig Sven-Anders Andersson och jobbade tillsammans med ett fullbemannat skiftlag på totalt nio personer, varav fyra var på plats ute i anläggningen.

Omkring klockan 7.45 började de ta ner effekten på den turbin som var kvar i drift, något som styr ner sig automatiskt med sex megawatt per minut. Strax före klockan 9 var turbineffekten så låg att det var läge att lösa ur turbinen och stoppa den. Därmed hade reaktorn tackat för sig, efter 44 år.

– Det var ganska odramatiskt men lite känslosamt. 1988 började jag på Ringhals 2. Man har investerat många kvällar, nätter och helger för att lösa problem för att tillhandahålla el, säger han.

Direkt efteråt påbörjades arbetet med att ta hand om det radioaktiva bränslet, som ska flyttas från reaktorn till bränslebassängerna efter trettonhelgen. Först om två år inleds själva rivningen, som väntas pågå i åtminstone åtta år.

– Vi firar här med lite alkoholfritt mousserande vin. Vi lyckades köra hela anläggningen hela vägen och sedan köra ned den som vi själva ville, säger Sven-Anders Andersson.

Beslutet om avvecklingen av Ringhals 1 och 2 fattades 2015 då Ringhals ägare Vattenfall och Uniper inte längre såg någon lönsamhet i fortsatt drift. Sedan dess har debatten om fortsatt kärnkraft i Sverige blossat upp igen och lyfts fram av flera partier, bland annat Kristdemokraterna och Moderaterna.

Men Ringhals saga är än så länge långt ifrån slut. Det finns tre reaktorer kvar, Ringhals 1 stänger om ett år, de övriga två, nyare reaktorerna ska ge elektricitet åtminstone 20 år till, kanske ända fram till 2060–2065.

Rättad: I en tidigare version av texten angavs fel metod som turbinen stoppades med.